keya

Som elitidrottsman föds en viss mentalitet och disciplin som lätt kan appliceras på andra områden i livet. Denna disciplin tog honom till absolut högsta nivå inom svensk basket och sedan några år tillbaka har Keya parkerat sig där uppe även inom svensk rap.

Husby, ett område där kulturer, nationaliteter och språk beblandas, samtidigt som parken och gården är fylld av fotboll och spring. Där växer Keya upp med sin mamma, pappa och en fyra år yngre syster. Hans föräldrar är från Turkiet och Kurdistan och kommer till Sverige 1985. Med tiden finner de sig i Sverige, landet där deras barn gör sina första upptäckter av livet. Det är en bra uppväxt, det är fritt och lekfullt, ett barns dröm.

– Det tog väl ett tag att få jobb och etablera sig, de började ju på noll och gjorde allt de kunde för att ge oss det livet de aldrig hade. Vi hade inte världens bästa ekonomi liksom, men den var inte dålig heller, de kämpade och det kommer jag alltid att vara tacksam för.

Hans mamma jobbar inom vården och pappa inom stadsdelen. Flera familjemedlemmar bosätter sig i Sverige, där farmor blir extra viktig för den unge Keya. Hans farsa och farbror dansar klassisk kurdisk/turkisk folkdans. Fester och bröllop med familj och andra landsmän bjuder alltid på mycket musik och dans, sådan är traditionen, det är där musikintresset och talangen skymtas. Men på gården och med polarna är det rap som gäller.

Det är vinter i Husby. Keya är femton år och hänger runt i området med polarna. De hittar en avskild hörna av skolgården och hamnar i en cirkel. Inspirerade av MTVs dissarprogram Yo Momma lägger någon en rad, någon annan hakar på och inom kort är de mitt uppe i sina första freestyles. För ett ögonblick blir skolgården icke alls lika kall. Sen den dagen har intresset funnits där. De återvänder hädanefter just till den där specifika platsen för att utveckla sina färdigheter.

– Vi kallade den för ”dödens cirkel” och där spenderade vi nästan varje dag efter det. Vi hade som regel att om man ska vara med, då måste man rappa liksom. Sen utvecklades det och blev mer och mer folk som joinade. Till slut gick vi till ungdomsgården och sa att vi ville ha en studio. De ba: ”nej vi har inte råd”, men sen efter några år av tjat så fixade de en studio till oss. Vi var där ett bra tag faktiskt, 30-40 pers, hela området inne i det där lilla rummet, det var där vi gjorde våra första låtar.

Med så många egon i samma rum där alla vill synas och höras, krävs det att stå upp för sig själv för att ens få chansen att rappa. Med micken i handen finns det sedan ingen återvändo.

– Det gällde att leverera när du väl kom till tals. Det var en helt annan typ av strid därinne än det är ute i branschen. Vi var väldigt råa och smutsiga. Det var allt vi gjorde, det var vår tillflyktszon.


Krabban – Krabban är tillbaka

Ur denna studio föds Krabban, ett kollektiv med de emcees från Husby som tar sina raps på aningen större allvar. Trots att Keya nu i flera år gått solo, så finns Krabban kvar med sina klor på branschen.

– It´s still alive. Det släpps lite låtar då och då, de läcks och ibland hamnar någon låt på Youtube och ibland hamnar någon på Soundcloud och det är så det har varit. Det är väldigt underground och väldigt oorganiserat, vilket är lite synd, men det har sin charm också.

Vid sidan av rappandet vigs hans liv även åt en annan passion, basket. Keya är en stor talang och spelar på hög nivå i seriesystemet. Ett intresse som även en annan aspirerande rappare delar, Finess från Hässelby. Detta intresse, korsat med deras musikaliska förmåga leder genom gemensamma kontakter till att de blir vänner där under tonåren. Finess signar med det unga skivbolaget NBS records. Med tiden presenteras Keya och även han skriver kontrakt, 8 månader senare lämnar bägge bolaget.

– Det var mitt första seriösa steg mot att göra musik och det gick väldigt snabbt, vi hann göra mycket under en kort period. Det var där jag släppte ”Maria” som blev min första låt. Det var en bra bas och ett startskott för det som skulle bli. Det blev lite strul på slutet, men jag tackar ändå för den tid jag hade där och alla jag jobbade med, det var en bra erfarenhet.


Keya – Maria

Året är 2013 och första singeln får bra gensvar, även andra släppet på NBS, ”Tugg Snack” föder sug efter mer. Samma år får Husby även uppmärksamhet av andra händelser. Under några dagar i maj vänds medias blickar för ett ögonblick mot Husby som blir en riksangelägenhet. Bilar står i lågor som ett resultat av tumultet efter ett tveksamt polisingripande. Det sprider sig även till andra stadsdelar och andra städer. Det är Keyas kvarter som de porträtterar på tv:n och han känner inte riktigt igen sig i bilden som målas upp.

– Det var två och en halv dag av ett år där det finns 365 dagar och de andra dagarna var det frid och fröjd. Javisst, det var turbulent och det var skakigt. Men media förvränger bilden lite väl. Det blev som det blev och återigen, det är en samhällsfråga, det är klassklyftor, strukturell rasism och trycker man någon för mycket in i ett hörn, till slut kommer det gå hett till och det var det som hände. Sundsvallsstrejken, det var likadant då, allt är ett rop på hjälp och där måste politiker ta sitt ansvar.

Han förblir produktiv följande år och följer upp med singlarna ”Vad händer len” och ”Evighet”. Under denna period gör han även en rad samarbeten. Bland annat ”K.C.C” tillsammans med producentduon Up To No Good och ”Bränner bilar” med Matte Caliste och Vic Vem. Men inget eget projekt når allmänheten.

Keya & Ken Ring

Keya & Ken Ring

Finess har känt Ken Ring sedan barnsben där i Hässelby. Vid något tillfälle spelar han upp polaren Keyas låtar som inom kort får påringning på luren.

– Vi träffades och bestämde att vi skulle jobba ihop, men Ken var upptagen med annat och jag pluggade och spelade basket i division ett. Men sen hörde han av sig igen och vi har kört sen dess. Det är ett och ett halvt år av arbete nu. Jag ville bara rappa och släppa musik men han kände mer att det är bra om vi bygger en karriär och ser till att det kommer ut på rätt sätt. Jag vet att folk har en blandad uppfattning av honom, men musikaliskt finns det inte mycket att säga. Han är legend, så är det liksom.

Keya får följa med Ken på turné sommaren 2014 och i oktober samma år teamar Ken upp med Playground Music för ett samarbete. Med noga uttalade premisser för att gynna artisterna skapas skivbolaget Masa Music med Ken Ring vid rodret. I december samma år signar Keya och blir därmed en av bolagets första projekt och arbetet med skivan påbörjas.

Under denna tid hinner Keya gästa på Gee Dixons ”Groupie” och inleder även Kens episka ”Lyckas är ett måste”. Arbetet med debutalbumet fortsätter och första smakprovet kommer ut under sommaren när Keya släpper singeln ”Leyla”.


Keya – Leyla

”Leyla” hinner samla på sig allt fler lyssnare och förblir en hit innan den mer seriösa låten ”Ärrade för livet” ges ut. Kort därefter slår Keya plötsligt till med sitt efterlängtade debutalbum Nyanser av blå, blott 11 spår och ett avgrundsvrål från linje blås utkanter. Keya går in i sig själv, blottar sig. Då han väl har en arena gäller det att leverera, precis som det var i studion i Husby under tonåren.

– Jag tänkte innan att jag skulle göra en EP, för att bara komma ut med musik liksom, få spelningar. Men Ken tyckte att det kanske var bättre att komma ut med ett album eftersom alla gör EP:s nu och det blev ett annorlunda sätt att göra sig etablerad på. Jag fick samtidigt visa en helhet som artist. Det ger en annan respekt och jag tror det bygger en annan typ av karriär. Det var nog ett bra beslut att göra ett album och visa vem jag är. Det här är min första skiva och det är min skiva och jag känner att jag fick säga det jag ville säga.

Det är inga gäster på skivan sånär som på de två poeterna Mustafa Zatara och Simon Mattiwos, den senare 2015 års vinnare i Poetry Slam och tillika Keyas barndomsvän.

– Det var en enkel grej. Jag och Simon hade pratat om det länge liksom. Jag gjorde sista inspelningsveckan i Stockholm, då kom de förbi och bara la de där grejerna, det blev ett bra lock på skivan på något sätt, att de inleder och avslutar.

Keya ft. Simon Matiwos – Bang bang

Föregående inspelningsveckor spenderas norröver. Keyas kusiner är från Sundsvall så det har alltid varit hans andra stad. Märkligt nog blir det även där han ska komma att spela in 80 % av sin debutskiva.

Från sin studio i Sundsvall har Patrik Collén varit med om att ta fram några av de största låtarna i svensk hiphophistoria. Han imponeras av den lovande Husbyrapparen och gör rum i sin fulltecknade kalender.

– Det var en väldigt stor sak för mig och jag lärde mig väldigt mycket av honom också. Vi träffades 08:00 på morgonen, åkte till studion och sen körde vi till typ 13, käkade lunch, sen igen till 16. Han åkte hem och var med familjen och barnen, jag var kvar i studion, han kom tillbaka runt 20 och fortsatte till 23 och så där jobbade vi. Det var väldigt intensivt, men han har väldigt mycket grejer att göra så att bara få arbeta med Collén är en väldigt stor sak. Dagarna man har med honom måste verkligen tas vara på. Jag menar, det är världsklassproduktioner. Jag har inte ens en aning om hur han har gjort det här.

Som ett barn av sin tid har Keya alltid använt telefonen som verktyg för sitt kreativa arbete. Men ensam i nordligare breddgrader får något honom att greppa en penna och papper. En känsla av flow inträder, minnen och våndor blottas i ensamheten och det är på detta sätt han fullbordar orden till Nyanser av blå. Han skriver om uppväxten, vad han sett på gatorna i Husby och Stockholm. Han berättar om vänner som gått bort och det kyliga samhällsklimatet. Men skivan är ändå för den skull inte bråddjup och tung utan på ett självklart sätt beskriver Keya sin samtid och hur han uppfattar världen.

– Jag är lite trött på att dela upp alla områden och vår existens i fack, men tyvärr blir det ju så, för vi är satta i fack. Orättvisor och bortgång och ämnen jag pratar om, det är saker jag har känt hela livet, så även om man inte vill trampa in på samhällsfrågor blir det lätt så.

Nu har således skivan släppts, men ingen paus lämnas för återhämtning, Keya är redan tillbaka i studion. Det finns nu en tydlig ambition att spela in så mycket musik som möjligt och hitta nya uttryck. Även att göra mycket kollaborationer. Ett kapitel skrevs klart i blå bläck under året som gick. Nu blickar Keya mot klubben och topplistorna. Men han kommer aldrig släppa sitt sociala patos och viljan att skapa kvalité.

– Jag känner mig aldrig begränsad som artist, jag är så pass bra att jag kan göra vad som helst. På den här skivan ville jag ha en röd tråd, framöver vill jag ta tillfället i akt att testa gränser. Jag är väldigt ärlig som person, jag döljer mig inte bakom någon fasad alls. Min livsstil baseras inte alls på rap. Jag har pluggat, jag har volontärarbetat, jag har spelat basket 16 år på elitnivå, rest runt om i världen, jobbat med en mängd olika saker. Allt jag skriver är äkta känslor, de personer jag nämner är riktiga människor, det är mina vänner och förebilder från området som har gått bort. Det är meningslöst att säga trams på de här raplåtarna för jag är inte så som människa, när jag pratar vill jag säga något vettigt.

Text: Kristoffer Cras

Månadens porträtt: Keya om uppväxten i Husby, Krabban, Ken Ring & debutalbumet ”Nyanser av blå”

| GrandSmack Exklusivt, Svensk hiphop, Top Inlägg |