Utskrift

Houman Sebghatis musikkarriär är helt unik i sitt slag. Han började släppa musik tillsammans med 165-gänget Ken Ring, Big Fred och Magro när den svenska hip hop-scenen hade nått sin första riktiga våg i slutet på 90-talet. Han hann släppa två projekt med Magro innan han och Ken Ring ingick i vad som kanske är Sveriges mest uppmärksammade rap beef. Ett infekterat bråk som bevittnades av hela hip hop Sverige. Därefter så började Houman fokusera på solokarriären och har fram tills idag släppt en rad musikprojekt med jämna mellanrum. Han har hunnit släppa över 10 projekt som inkluderar demos, mixtapes och soloalbum.

Med uteblivna skivkontrakt så har Houman istället blivit en av Sveriges mest hårt arbetande indie-rappare genom åren. Ett arbete som når sin höjd med hans nysläppta album Gud för en stund i Stockholm. Det är dessutom ingen tillfällighet att GFES är hans mest kritikerrosade album någonsin. Och med det sagt så bestämde vi oss för att intervjua den 38-årige rapparen för att prata närmare om vad som anses vara hans bästa verk hittills.

Det första som slog mig när jag fick pressreleasen, var att det här är mer än ett vanligt album. Här får vi inte bara ett genomtänkt album, men sättet som du har paketerat allt är väldigt unikt och kreativt. Kan du berätta lite om hur tanken runt om ”Gud för en stund i Stockholm” föddes?

– Jag hade stommen till plattan färdig. Mycket av de stora produktionerna som Moe har gjort. Singlarna liksom. Så vi satte oss ned och började planera albumet. Jag visade låtordning och vilka luckor jag ville fylla. Bad honom att göra en snygg Amerikansk produktion med stora trummor och fett med stråkar som jag kunde använda som första låt. Han ba – Nej, kör på avskalat, dina texter måste fram. Så jag fick tag i slingan. Arrade den hemma och gjorde ”Gud för en stund”. Efter det gjorde jag 3-4 låtar i det temat. De låtarna som jag redan hade spelat in kändes också rätt i kontexten. Sen var det bara skitsen kvar.

I samband med albumreleasen så släpper du även din egna öl  ”Gud för en stund”. Det är nog det unikaste som jag kan minnas att någon svensk rappare någonsin har gjort i samband med ett albumsläpp. Kan du berätta bakgrunden till hur öl-idén kom till?

– Monks American Bar, jag har jobbat med dem i ett par månader nu. Hämtar DJ’s och så. När vi förhandlade fram avtalet så sa delägaren Alejandro tillsammans med ägaren Recep att jag kunde få en egen öl. Jag avvaktade först. Men sen började albumet bli färdigt och jag bestämde mig för titeln ”Gud för en stund”. Och kom på samma gång på att det skulle vara ett bra namn på en öl. Erbjudandet fanns där så det vara bara att köra.

Du har tidigare sagt att albumet är ditt bästa verk någonsin, kan du utveckla mer i detalj kring varför du känner så?

– Detalj? Vette fan. Bara känner så… Jag tävlar mot mig själv. Ville lämna ett avtryck där jag kommer ifrån. Västerort. Innerstan. Inte för saker jag gjorde för 17 år sen tillsammans med ett gammalt crew. Utan för något eget. Och 100 % så känner jag att jag lyckades med det.

Det går inte att blunda för hur viktig Mårten ”Moe Bama” Sakwanda har varit för albumet, han har både producerat och mixat en stor del av GFES. Vilken vikt har han haft för dig och för albumet i sin helhet?

– Jag vet jag stressar sönder hans namn. Grejen är att jag tycker att han är bäst i Sverige. Han borde sitta i Inglewood och producera Drake eller något. Nu är han i Stockholm och gör musik med Jerusalem Records liksom. Som svar på din fråga kan jag säga att han är mer än en producent. Han är en musikaliskt skolad producent som kan sjunga, rappa och skriva. Och han är en fulländad liveartist. Tror att han är den enda i sitt eget slag i Sverige. Det här albumet är lika mycket hans som mitt.

Soundet som ni har snickrat fram känns både som något nytt och gammalt på samma gång. En sak som stärker den bilden är hur fint du samspelar med de yngre gästartisterna på låtar som ”Stereo Typer” och ”Eyo lyssna”. Det känns som att du har byggt en bra balans mellan din generation och den yngre, håller du med?

– Ok, nej jag tänkte inte så mycket på det. Men det stämmer ju när du säger det. Jag är 38. Några av grabbarna har inte ens fyllt 20. Det är olika världar. Måste ge en shout out till Finess som har fått mig att gå ur min gubb-mode där haha. Men du vet musik har ingen åldersgräns. Jag spelade på Strandvägen 1 i vintras och då dök MXHXN och SamBoii upp. Sam stod upp och hypade när vi spelade ”Lyssna”. Det slutade med att han la refrängen på studioversionen på albumet. Stockholm är litet.

Vi hör fortfarande den där poetrapparen från dina 165-tider, men jag hör även att du har utvidgat ditt tankesätt kring din musik. Man hör att du har både utvecklats som artist och rappare. Kan man påstå det att du på ett sätt har förnyat dig inför GFES, och om det är så, vad förändrades?

– Många saker. Det främsta är att jag har fått barn. Det är mycket musik kring mina barn. Vi sjunger mycket tillsammans och så. Jag andas musik på ett mycket positivare sätt än förut. Och skrivandet, det handlar inte om mig längre. Jag lägger ner det som jag vill att det ska låta. Och det viktigaste av allt är att all fokus ligger på musiken, inte poesin. Men jo jag tror det är sant att essensen är den samma. Ett kanaliserande från det högsta.

En annan sak som slog mig efter att ha hört albumet är hur mycket GFES andas svensk hiphop. Skitsen på albumet kan relateras av både lyssnare som andra artister. Vi har alla träffat rapparen som tror sig vara bäst, utan att ha släppt något eller grabben som tror sig veta hur han ska göra dig till en stjärna. Men sen har vi även låten ”Fame game” som är en lång skryt-rap-låt fylld med smarta punchlines och referenser till den svenska Hiphop scenen. Var detta ett medvetet val eller skedde detta organiskt.

– Jo måste väl har varit organiskt. Vi har alla den där rapparen i oss på ett och annat sätt. Tragikomik. Ärligt har jag aldrig varit intresserad av att låta mitt ego skina i musiken. Men jag har varit ett ego i verkliga livet. Så nu la jag ned det i låtarna och resultatet blev en bättre människa. Vilket är rätt flummigt. ”Fame game” är som en hastig blick på svensk hiphop. Ett stort Instagram-spel som vi alla är del i. Vare sig vi vill eller inte. Så i första versen på just den låten ifrågasätter jag om det är värt det. Andra versen är min kärlek för kulturen.

Du är en sann rap veteran med en massa album bakom dig. Du har tillsammans med din generation skapat svensk musikhistoria, så varför rappar Houman idag? Vad motiverar dig att göra ett bättre album än det senaste och hur länge tror du att du kommer att fortsätta med musiken?

– Man mår bra. Skulle bara behöva ett par miljoner på banken. Ett par år har man väl kvar. Allt beror på hur affärerna artar sig nu. Musiken kommer alltid finnas där. Jag är bara… hur säger man? Bitarna föll på plats. Motivationen finns inte alltid. Det kommer om det är rätt. Och annars är det helt onödigt att göra detta. Svår fråga det där. Nyckeln tror jag är att inte bara förlita sig på rap. Och så länge man har gör andra saker som inspirerar en att göra bra musik så är det gravy. Man kanske sitter där på ålderdomshemmet och slår på ett bord medan man langar en fet sexton. Vem vet?

 

Houmans nya album Gud för en stund i Stockholm finns nu ute på Spotify och iTunes.

Intervju: Houman Sebghati om sitt nysläppta album ”Gud för en stund i Stockholm”

| Intervjuer, Svensk hiphop, Top Inlägg |