Screen Shot 2015-05-14 at 11.28.39

Viben på Fasching under början av kvällen är avslappnad och loungeig medan Nat Turner värmer upp publiken med olika soul-klassiker. När Black Milk kommer in märks det på honom att han är lycklig över att vara i Stockholm. Han säger “Stockholm, you’re like family” och det hela stämningen under Faschings tak är levande bevis på att det är sant. Stämningen är på topp och Black Milk går in hårt och drar igång showen med “Everyday Was”, och det råtunga beatet får publikens jubel att accelerera från noll till 420 under loppet av en sekund. En oväntat stark start kan vara svårt att följa upp på, men Black Milk fortsätter med ”Sunday’s Best, Monday’s Worst”, ”What it’s worth” och även ”Story and her”.

Den känsla av samspel som höll sig stabilt under hela kvällen Black Milk och Nat Turner emellan är gåshudsframkallande, och fick publiken att håller andan och bara vänta på mer – främst när en hyllning till Black Milks hemstad Detroit hölls i form av en lång jam-session med grund i ”Detroits New Dance Show”.

Kvällen var exceptionell och anledningen till att recensionen inte blir mer utförlig än såhär är därför att en sådan kväll och stämning inte kan återberättas – jag kan inte säga mer än att det personligen var en utav de bästa spelningarna jag någonsin varit på, och hela mitt sällskap, utan undantag, höll med.

Det enda som gör att konserten inte får max-poäng är att Black Milk under ett tillfälle i showen säger att han e så bekväm i Stockholm så han vill göra showen om oss, och frågar vad vi vill höra – varpå han som svar på flera önskemål skrattar och säger att han inte minns texten till.

 

betyg_4

Recension: Black Milk & The Nat Turner Live Band

| Live, Musik, Recensioner |