[Best_Wordpress_Gallery id=”2″ gal_title=”HBE + eMC”]

 

Masta Ace eller Master Ace under tidigare år, Duval Clear, från Brownsville in the burrow of Brooklyn som han själv brukar presentera det. Han är en av mina favoritartister oavsett kategori och årtal och tekniskt mycket skicklig rappare med en imponerande rimstruktur samt en storytelling kvalité få andra besitter. Han har kickat rader sen bangers som ”The Symphony” med Juice Crew beståendes av Craig G, Kool G Rap, Big Daddy KaneMarley Marls In Control album släpptes 1988. På samma platta fanns även ”Keep Your Eyes On The Prize” samt ”Simon Says” av Ace. Första albumet av de fyra soloplattor Ace har släppt kom 1990 i form av Take a Look Around med singlarna ”Music Man” och ”Me & The Biz”. Sedan har det rullat på och han har genom åren hunnit avverka flertalet samarbeten och konstellationer som exempelvis tidigare nämna Juice Crew, Masta Ace Incorporated (senare bara The I.N.C.), Arts & Entertainment med Edo G och eMC med Wordsworth, Stricklin och uteslutna Punchline. Och de var de sistanämna eMC som Masta Ace tog med sig till Stockholm och Fasching denna kväll. De har tillsammans fullängdaren The Show, EP’n The Turning Point samt en del singlar som ”Block Episode”, ”Travelocity”, ”I Like Dat” och ”F.A.Y” bl.a. med sig i bagaget. Wordsworth är liksom Ace från Brooklyn och känd för sina freestyle- och battleskills. Stricklin är från Milwaukee, Wisconsin och fångade Aces intresse efter att han gjort en uppsjö inhopp på underground mixtapes varpå han senare fick lägga verser på de 2 låtarna ”Something’s Wrong” och ”Unfriendly Game” på Disposable Arts.

Kvällen kickades dock igång av den mäktiga oktetten Hypnotic Brass Ensemble (HBE) med deras trumpeter, tromboner och baryton stöttade av ett trumset samt en bas. Gruppen kallas ibland även bara för The Bros eftersom de är blodsbröder av samma far. De har en lång historia som musiker bakom sig och har uppträtt för prominenta personer som Harold Washington och Nelson Mandela som ungdomsensemble. Dock verkar det som att 2 av bröderna saknades och ersattes vid spelningen igår. Vad jag kunde se var en av de som saknades, trumpetspelaren Yoshi. Det förgyllde verkligen kvällen att blanda upp musikaliskt och publikmässigt med det röjiga set de bjöd publiken på. De gav verkligen allt när de jazzade och rappade sig igenom uppvärmningen till eMC. Efter uppträdandet minglade de sedan glatt runt hela kvällen, drack bira & drinkar, småpratade med gästerna och tackade ödmjukt alla tagit sig dit för att se och supporta dem. De ställde upp på bilder, signerade plattor och var i sig själva en allmänt god stämningshöjare.

Så till höjdpunkten för kvällen då DJ X-Rated, efter ett set blandade, mixade och scratchade Eastcoast godingar, ropade upp stjärnorna på scenen till ett nice mottagande. eMC öppnade sedan med ”Who We Be” för att presentera sig och körde sedan ”Spun A Web”. En något trevande inledning efter den galna uppvärmningen blev dock bättre när de hyllade klassiska grupper genom att göra egna tolkningar av låtar från De La Soul, A Tribe Called Quest, Mobb Deep och Gangstarr. ”Leak It Out” satte ännu bättre fart på showen med sitt svängiga sound följt av en rolig shoutout till Steve the angry merch guy. Det bjöds även på en ny låt över Eves ”Let Me Blow Your Mind” beat som jag inte lyckats identifiera. För att elda igång publiken spelades ”We Will Rock You” som ett oväntat inslag och följdes åt av ”E.M.C What It Stand For”. När sedan ”Block Episode”, som jag velat se live sedan jag hörde den första gången, kördes igång gick jag i extas. Tråkigt nog gjorde de en ganska tam version av den eftersom uteslutna Punchline inte var med och Words vers gjorde de om helt och spelade teater till hans text.

Showen rullade på med ”Traffic” och därefter några soloalster vardera med favör för Masta Ace. Riktigt skön avslutning på showen eftersom Aces egna grejer i slutändan väger tyngst. Den mixade versionen av ”Born To Roll” när de mixade in ”Shook Ones pt. II” och vi fick höra Ace rappa sista versen över det var ett guldkorn. ”Wishing On A Dream” las på lite försiktigt och jag greppade direkt vad som skulle hända. ”Beautiful” med Alicia Keys ”No One” inmixad gjorde sig riktigt bra även den och jag njöt i fulla drag av denna sista del av showen då MA egentligen tog över helt. Med ”Take A Walk”, ”Good ol’ Love” kantad av riktigt bra energi och kontakt med publiken som uppmanas alla slänga upp deras L’s i luften för kärlek och ”Brooklyn Masala” avslutas sedan en givmild och väl tilltagen spelning. Sammantaget en riktigt gemytlig kväll som helhet och hade det inte varit för ett halvtomt Fasching och Punchlines frånvaro skulle betyget ha blivit ett helt annat. Det blev dessutom lite väl tydligt att gammal är äldst och de andra hamnade ganska mycket i skuggan av veteranen när kvällen summerades. Men jag är nöjd och de flesta där jag befann mig under spelningen såg ut att trivas när de dansade loss till de gamla hitsen från ett av Brooklyns främsta rapveteraner.

betyg_3,5

Konsertrecension: eMC & Hypnotic Brass Esemble på Fasching

| GrandSmack Exklusivt, Recensioner |